Gott Nytt fantastiskt 2013! Kan det bli det bästa året någonsin? Vi ger det en chans, eller hur?

Gott Nytt fantastiskt År!

Så har det då gått det första året av mitt nya liv. Det året som jag haft ynnesten att få uppleva. 2012 är året det har hunnit hända så mycket. I går när jag skulle skriva en nyårshälsning, tänkte jag önska att 2013 skulle bli det bästa året någonsin. Men hur skulle jag kunna göra det? 2012 har varit oslagbart.

Det började skakigt! Nyopererad  med en hjärna som ville så mycket och en kropp som var för svag och bräcklig för att hänga med, med blodpropp i lungan och Waran i blodet fyllde jag jämt. Vi rymde till en stuga uppe i fjällen. Vem skulle orka fixa en fest? Inte jag i alla fall. Det jag behövde var att vila och att andas den friska luften. Hur är det låten går? " Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen"  Det stämmer bra och trots rädslan och paniken över att behöva äta blodförtunnade medicin, överlevde jag den veckan också.

Man blir lite nojig, när man har gått igenom en så stor operation som jag har gjort. Hypokondrisk på något sätt. Rädd för att dö av någon skitsak när man klarat det stora. Och naturligtvis började jag blöda i stugan i snöstormen, när ingen helikopter i världen skulle ha kunnat landa för att plocka upp mig. Tack vare min kurator som lärt mig tänka kognitivt, gjorde jag en analys enligt KBT-modellen och jag överlevde den natten också. Blödningen stannade så småningom upp av sig själv. Och nojan har klingat av så småningom ju längre tiden  gått, och hjärnan och kroppen har närmat sig varandra i samstämmighet.

Det är ganska lustigt hur tydligt det var i början att uppleva att själen inte sitter i bröstet. Den sitter i huvudet och är beroende av hjärnans funktioner i pannloben. Och hur kroppen är hjärnans förpackning. Och hur de interagerar med varandra. Tänk er, så fruktansvärt det var i slutet på trettiotalet när någon tog sig rätten att leka Gud genom att lobotomera en annan människa, stjäla deras själ och göra dem helt apatiska.

Efter äventyret i storskogen började jag piggna till även rent fysiskt. Vikten minskade och orken kom tillbaka. Nu ville jag göra roliga saker. Och det har jag gjort. Varit med sönerna och barnbarnen. Så mycket som de orkat med i alla fall. Träffat vänner och träffat vänner och träffat vänner. Gått på bio, konserter och teater. Ätit mig runt sta´ns restauranger och rest och farit runt i Sverige. I april/maj började jag mitt nya  jobb och fick många nya fina vänner. Fick mer och mer ansvar och fick vara med och utveckla en ny gren av verksamheten. Och så roligt jag har haft under tiden.

Mannen i mitt liv har roat sett på hur jag har roat mig. Han har inte haft tid att hänga med på allt skoj, men han har snällt kommenterat att han är glad för min skull att jag gör en massa saker eftersom jag har så mycket att ta igen. Är han inte helt fantastisk min Robert? Helt underbart klok och alldeles underbar! Som ni förstår måste det ha varit tufft och frustrerande för honom när jag var sjuk. Han älskar månen och jag skulle vilja plocka ner den och ge den till honom. Om jag bara kunde!

Så hur ska 2013 kunna slå 2012?  Vet inte, inte för mig i alla fall, men vi ger det en chans! Kanske det blir det bästa året någonsin i alla fall, eller hur?

En vänlig kram till er alla och ett Gott Nytt fantastisk År!

God Jul, Merry Xmas & Feliz Navidad!

God jul 

"...och snön ligger vit på taken. Endast tomten är vaken..."

Nu tar Gingerbloggen julledigt! Jag önskar er en fin jul, med massor av god mat,

skimrande ljus och många härliga julklappar.

Var rädda om er!

Glada julhälsningar från Ginger



Inspirationsbilder på julens blommor i rött och vitt

Här kommer inspirationsbilder på några arrangemang som jag tycker är speciellt vackra! Bilder tagna från olika blomsterleverantörer ex Euroflorist, Interflora och från en väns exklusiva bukett m.m. En lek med olika blommor i rött och vitt, julkulor och kvistar av olika slag.

Tredje advent var det här...

Så här grann blev vår gran, som nu står ute på verandan och väntar på
att få komma in i värmen om en vecka

Julgranshämtning med fest...
I dag var det den stora julgranshämtardagen. Dagen då årets julgran skulle införskaffas.

I år var vi hembjudna till en god vän och hennes man, som bor på en gård med tillhörande skog ute på landet. Traditionsenligt hugger familjen ner ett antal julgranar som vänner till familjen får komma och hämta. Det är en fest med korvgrillning, kaffe och tipspromenad. Där träffas familer, vänner och bekanta, man minglar runt och väljer till slut ut en av de pinfärska granarna som passar. Vilket otroligt roligt sätt att umgås! Undrar också om inte granen håller ända fram till påska? Vår gran är så vacker att den måste få en alldeles ny julgransfot i år:

Barnbarnen var också med och på pojkars vis blev det en rolig lek i snön med snöbollskastning och bus. På gårdsplanen fanns en vacker snögubbe som blev måltavla för de vinande snöbollarna. och den fine vite mannen gick tyvärr ett sorgligt öde till mötes.

Hoppas att ni har haft en lika trevlig dag som vi! Tusen tack till värdparet och en glad tredje advent på er alla!

Magiskt ögonblick...

I dag kl 12 minuter och 12 sekunder över 12 har vi ett magiskt ögonblick.

Då är det

121212 12:12:12 

Gör något minnesvärt just då! :-)  Ha för övrigt en bra dag!

Gingers Christmas Candy för en gottegris!

Det här behöver du:
2,5 dl vispgrädde
2,5 dl socker
2,5 dl sirap
1 dl chilinötter
2 dl cashew nötter
2 dl små marsmallows
2 msk smör
100-200g mörk choklad eller chilichoklad.

Koka ihop grädden, sirapen och sockret till 130 grader i ca 25-30 minuter. Gör kulprovet. Rör ner smör, nötter och marsmallows. Häll ut smeten på ett smort bakplåtspapper. Strö över marsmallows och cashewnötter. Låt smeten stelna kallt. Skär i bitar med en vass kniv och ringla smält choklad över bitarna. Förvara godiset svalt.

Glad andra advent!

Nu går det snabbt! Redan andra advent och det är massor kvar att göra. Inte blev det bättre av att en jätteförkylning intog kroppen och jag under den senaste veckan var tvungen att snörvlande inta soffan.


Men nu ger vi järnet i stället. Nästan alla julklappar är köpta. Det är bara den lille som önskar leksaker och som jag måste shoppa till. I år har jag köpt många julklappar på nätet. Fast det är till de vuxna killarna och tjejerna. De som vi inte skulle köpa klappar till. Saker som de behöver och som inte är världens mest “coola” precis. Tror att jag beställer lillens klappar där också. Hittade en bra leksaksaffär i går. De  måste beställas i  dag för att jag ska hinna få dem till jul. Vad det är bekvämt att handla så, men  det är inte bra för stadens handlare.


Vilken snedvriden konkurrens som de har fått. Det skulle vara intressant att få siffror på hur det ser ut.

Svensk Handel har ett viktigt uppdrag att få oss konsumenter att handla lokalt eller att få de lokala handlarna att gå online med sin försäljning.


Läste en artikel att Siba, elektronikjätten, lägger ner fler och fler butiker runt om i Sverige. I stället har de satsat helt rätt och i god tid startat Net-on-Net. Lagerbutiker i utkanten av städernas kärnor, med billiga hyror, billiga priser och lagerarbetare i stället för butikspersonal. Och med sin webbutik handlar kunderna bekvämt hemma vid datorn i stället.

Nej sjuttsingen, nu jag går och köper lillens leksaker på sta´n i stället, så att jag gynnar de lokala handlarna. Det är mysigt med julstämningen och torghandeln också med “Jingle bells” klingande ur högtalarna. Förra året hittade jag till och med hemgjord knäck i ett stånd på Stora Torget. Men i år har jag bestämt mig att jag ska göra mitt eget Julgodis! I nästa inlägg ska ni få roliga recept! Vi ses!

Och glad andra advent på er!

Gustaf Fröding i mitt blod

Gustaf Fröding - återigen aktuell med sina dikter i Mando Diaos tolkning.

För ett tiotal år sedan gick min mamma bort, alldeles för ung. Det var det året Halebop - kometen ni vet -  följde med oss över himlen. Naturligtvis blev vi alla tagna av sorgen och helt plötsligt blev man vuxen.

Eftersom mammas morfar "gubben Lanner" som han respektlöst kallades av mamma och hennes systrar, var en "oäkting" från de Värmländska skogarna, hade mamma satt igång att forska om den Landbergska släkten, som han kom ifrån, för att få veta mer om vårt ursprung.

Det här var innan internets inträde i våra medvetanden, och hon hade kommit en liten bit på väg. Rättare sagt hade hon kommit ner till 1700-talet. Mammas gammel mormor, dvs hennes morfars mamma, hade två oäkta barn med en av kavaljererna på Mårbacka. Eftersom hennes farfar var Häradshövding Landberg var det inte tal om att ha oäkta barn i den stolta familjen och hon blev förskjuten ur familjen. "Amor vincit omnia" - Kärleken övervinner allt!

Nu blev det så att det blev jag som tog över mammas letande i gamla kyrkböcker, men framför allt på internets släktforskningssidor. Som sagt ännu fler vuxenpoäng till mig.

I mitt letande över den Landbergska släktens härkomst hittade jag många stora män, och så hittade jag  Malla. "Malla", Maria Barbara Landberg, som  i rakt nedstigande led var Gustaf Frödings morfars morfars mor. Malla var syster till min mormors farmors farfars far. Min mormor och Fröding var alltså sysslingar på långt håll. Det här är långt, långt tillbaka och ganska krångligt att hålla reda på och jag kan tänka mig att vi är många, väldigt många som har samma gener som den store skalden. Men jag har det, mina barn har det och mina barnbarn har det. Lite kul är det allt och ibland brukar jag promenera förbi hans grav på Uppsala gamla kyrkogård och liksom titta till den och säga hej.

För någon månad sedan utgav Mando Diao Gustaf Frödings tonsatta dikter. Visor som jag älskar att lyssna till som de tolkar dem. Här tänker jag bjuda på den vackraste av dem alla. "Strövtåg i hembygden" Gustaf Frödings text hittar du nedanför! Tänk att han får nytt liv igen. Att han återigen når den breda publiken med sina underbara dikter - Gustaf Fröding som finns i mitt blod.

Klicka på länken, blunda, lyssna och njut!

Strövtåg i hembygden - Mando Diao

"Det är skimmer i molnen och glitter i sjön,
det är ljus över stränder och näs
och omkring står den härliga skogen grön
bakom ängarnas gungande gräs.
Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord
står min hembygd och hälsar mig glad,
var mig hälsad! - Men var är min faders gård,
det är tomt bakom lönnarnas rad.
Det är tomt, det är bränt, det är härjat och kalt,
där den låg, ligger berghällen bar,
men däröver går minnet med vinden svalt,
och det minnet är allt som är kvar.
Och det är som jag såge en gavel stå vit
och ett fönster stå öppet däri,
som piano det ljöd och en munter bit
av en visa med käck melodi.
Och det är som det vore min faders röst,
när han ännu var lycklig och ung,
innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst
och hans levnad blev sorgsen och tung.
Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned
invid sjön för att höra hans tal
om det gamla, som gått, medan tiden led,
om det gamla i Alsterns dal.
Och sitt sorgsna och sorlande svar han slår,
men så svagt som det blott vore drömt:
"Det är kastat för vind sedan tjugo år,
det är dött och begravet och glömt.
Där du kära gestalter och syner minns,
där står tomheten öde och kal,
och min eviga vaggsång är allt som finns
av det gamla i Alsterns dal."

Text: Gustaf Fröding

Ett glatt och oväntat möte ...

Kylan är lika bister i dag som den var i går och jag vaknar upp med en molande värk i halsen. Ögonen är rödsprängda och när jag tittar mig i badrumsspegeln blir jag förskräckt över vad jag ser. Är det inte till och med så att det ena ögonlocket ser lite skrynkligt ut? I dag mår jag inte alls bra. Förkylningen har blommat ut och den långdragna rethostan som besvärat mig i snart två månader är där som vanligt.

Varje vecka har jag sagt till Johan, som sitter närmast mig på jobbet, att den här veckan måste jag verkligen  ta tag i det här med i hostan. Men veckorna går och har blivit till månader och jag har ju så mycket annat kul att göra så telefonsamtalet till Sjukvårdsrådgivningen har uteblivit, och Johan bannar mig  vid varje hostattack för min nonchalans mot mig själv. Hostan har blivit ett gissel när jag ska sova och när jag anstränger mig för mycket. Suck!

Eftersom jag var sjuk i dag, stannade jag hemma och bestämde mig för att i dag fick det bli dagen D. Dagen då jag skulle ringa 1177 och få ett gott råd om hur jag ska bli av med hostan. Tiden fanns ju också för att sitta och vänta på att det var min tur att komma fram till sjuksköterskan.

Till min häpnad kom jag fram med en gång. Den glada och trevliga syster som jag pratade med var lika sträng som Johan.
"-Du bör nog ta kontakt med din husläkare!" var hennes råd
"-Jag kopplar dig. Var det på Sammariterhemmets Vårdcentral som du har din husläkare?"
"-Ja, ja, ja, visst, koppla mig du" svarade jag.
"-Min husläkare heter Torun Hall, fast hon är verksamhetschef där". Underbara Torun Hall som räddade mitt liv genom sin stora kunskap och erfarenhet.

Överkopplad till Vårdcentralen får jag knappa in mitt personnummer och telefonnummer och får veta att jag blir uppringd om en halvtimme. Mailar till Johan och berättar att jag är sjuk och ber honom göra mig några tjänster på min dator. Svarar på några jobbmejl och tittar i dagens Upsala Nya Tidning på webben.

Då ringer det i mobilen en kvart försenat.
"- Det finns faktiskt en tid kvar i dag. Du får den. Fast det är om 50 minuter hos akutläkaren" säger en glad röst i luren. Brådis alltså. Kastar på mig massor av varma kläder, borstar hår och tänder och hinner precis med bussen ner till sta´n.

Framme på läkarmottagningen sätter jag mig i väntrummet och kupar händerna runt en varm mugg med kaffe. Då öppnas en dörr i korridoren och jag hör Toruns röst. Torun Hall. Hon som räddade mitt liv. Sakta reser jag mig upp ur stolen och går ut i korridoren,

Våra blickar möts och hon känner inte igen mig med en gång. Tror jag det! Mitt utseende har förändrats väldigt mycket sedan vi sågs sist. Ett stort varmt leende sprider sig över hennes ansikte när hon ser att det är jag och hon ger mig en stor kram. Åh, vad jag är glad att hon finns. Hon är en av de där fem till tio personerna, som jag berättat om tidigare, som gjort skillnad i mitt liv. Utan henne hade jag förmodligen inte haft något liv kvar. Nu fick jag möjlighet att tacka henne och visa hur bra jag mår. Hon tyckte att mitt tillfrisknande från hjärntumören, att jag blivit frisk och stark igen, har blivit en solskenshistoria!

Tack Torun Hall! Det hade inte gått utan dig!

Akutläkaren kommer och avbryter oss, undersöker mig och ser till att det tas de blodprover som behövs. Allt ser bara bra ut. För att vara på den säkra sidan skickar hon mig på remiss till lungröntgen på Akademiska Sjukhuset och med ett recept på en hostmedicin. Hur det går med röntgenbilder och hostans fortsatta existens ska hon och jag prata om på fredag!

Tycker faktiskt att hostan redan har blivit lite bättre av medicinen, så i morgon blir det nog i alla fall en dag på jobbet!

Första advent 2012, UNT bjuder traditionsenligt på ett makalöst fyrverkeri nedanför Uppsala slott!

En folkfest utan dess like med runt 15.000 Upplänningar runt Botaniska Trädgården.

Que sera sera - Det som sker det sker

Doris Day fick en enorm succé med sången Que sera, sera...(whatever will be, will be) Musiken skrevs av Jay Livingstone och text av Ray Evans. Sången var med i Hitchcock-filmen "Mannen som visste för mycket" med just Doris Day och James Stewart i huvudrollerna och blev Doris Days signaturmelodi.

I Sverige blev det också en enorm "hit" med den norska sångerskan Nora Brockstedt (måste ha varit en "one hit wonder"  för henne i Sverige) och  min mamma gick omkring och sjöng den för mig hela tiden. Mamma var en sån mamma som sjöng mycket! Hon var en glad mamma som kunde alla sånger som låg på listorna och sjöng och dansade med mig i famnen. Älskade mamma!

I dag när jag hittade den här gamla bilden på mig som "liten, liten tös" kom sången upp i mitt huvud och jag kom i håg texten. Är det inte märkligt att jag kommer i håg den?

"När jag som liten, liten tös, tänkte på frågan, när jag blir stor,

blir jag då vacker, blir jag då rik, svaret jag fick av mor:

Que sera, sera, sera, det sker det som än ska ske,

din framtid kan ingen se, que sera, sera,

det som sker det sker.....

Texten är verkligen fin  och jag lägger in den engelska texten här:

When I was just a little girl

I asked my mother, what will I be

Will I be pretty, will I be rich

Here's what she said to me.

Que Sera, Sera,

Whatever will be, will be

The future's not ours, to see

Que Sera, Sera

What will be, will be.

When I was young, I fell in love

I asked my sweetheart what lies ahead

Will we have rainbows, day after day

Here's what my sweetheart said.

Que Sera, Sera,

Whatever will be, will be

The future's not ours, to see

Que Sera, Sera

What will be, will be.

Now I have children of my own

They ask their mother, what will I be

Will I be handsome, will I be rich

I tell them tenderly.

Que Sera, Sera,

Whatever will be, will be

The future's not ours, to see

Que Sera, Sera

What will be, will be.

Modiga män i sina flygande maskiner -  "Det som sker det sker"

Lite kuriöst vetande är att Que Sera Sera  också var namnet på USA:s flottas flygplan R4D (Douglas DC-3) som användes i "Operation Deep Freeze II" 1956. Det var det första flygplanet att landa på Sydpolen, vilket skedde den 31 oktober 1956 med en besättning på 7 man och med namn efter just den sången som var populär på den tiden. Planet finns nu  på "Naval Air Museum" i Pensacola i delstaten Florida i USA, med en skadad vinge.

Vilken nostalgitripp jag just gjorde! Det var verkligen häftigt!