I dag kom paketen...

...med massor av böcker. Det känns lite som julafton och jag vet inte riktigt var jag ska börja? Tror det blir Fredrik Lindströms nyaste ändå. Bokrean är bra för oss. Det ger oss möjlighet att köpa bra böcker till bra priser. Mina inköp hittar du här och här. Okej allt var inte på rean, men det är härliga böcker och jag vill inte avstå dem.

I brevlådan kom också i dag två böcker om Sundsvalls vackra trappuppgångar från förra sekelskiftet. Sundsvall brann ner till grunden 1888. Alla hus var byggda i trä på den tiden. Det var ju träpatronernas rike. För att inte samma olycka skulle hända igen byggde man upp staden i sten i stället. Fortfarande kallas det gamla centrala Sundsvall för "Stenstan" Byggmästarna och hantverkarna kom från Stockholm och hade just byggt klart Strandvägen, varför husen i Sundsvall blev exceptionellt vackra. Och så var det Karl-Alfred då. Han var min farfar  som var en erkänt duktig dekorationsmålare och var en specialist på att måla marmoreringar i just Sundsvalls trappuppgångar.

Trapphuset i berömda Knaust Hotell

Böckerna ska bli presenter (skvallra inte) till "gammelfolket" i släkten.  (90-åringarna)  De är barn till Karl-Alfred.

Tipset om boken fick jag av två Stockholmsmålare i helgen på Antikmässan i Älvsjö. De berättade att just Sundsvalls trappuppgångar är en kulturhistorisk förebild i deras målarkretsar och de blev alldeles lyriska när jag berättade om Karl-Alfred. Själva dekorationsmålar de just nu på Drottningholms slott. Kanske tjuvkikar jag lite i presentböckerna först i alla fall.

"Virka och verka, en avig och en rät..."

"Virka och verka, en avig och en rät..." Margareta Kjellberg sjunger sin gamla visa i mitt huvud, när jag sitter där med virknålen och garnet och sjunger med. Nu är det ju så att handarbete inte har varit min starka sida precis, men virkning är ganska kul faktiskt, och inte allt för svårt. Min gamla syfröken skulle höja ett av sina ögonbryn i en förvånad min om hon visste att jag producerar torgvantar (handleds/pulsvärmare) i parti och minut. Nu har jag beställningar på ytterligare tre par. Så här ser de ut:

Uppdatering: Många undrar hur jag har fått "fiskbensribbningen". Genom att virka varannan fm i främre maskbågen och varannan fm i bakre maskbågen blir mönstret så, eftersom man virkar fram och tillbaka.

De går ganska snabbt att göra och blir inget evighetsprojekt. Nu kan jag ju inte göra vantar till alla som skulle vilja ha , utan lägger ut en virkbeskrivning lite längre ner, så att man själv kan göra de här praktiska vantarna. De är perfekta speciellt med tanke på att fingrarna blir tillgängliga i våra "smartphone"-tider.


Torgvantar eller Handleds-/pulsvärmare

Garn: 100 gr Eskimo (2 nystan) eller liknande garn.
Kan köpas här: http://www.knittingroom.se/butik/default.asp?pf_id=SE-096610
Virknål: 7 mm

Lägg upp 24-30 lm och virka fram och tillbaka med fm, men ta fm i bakre maskbågen. Då uppträder det här "ribbmönstret" och de blir flexibla i storleken.
På varv 6 virkas 6 fm och sedan 6 lm, fäst lm med en sm i den 7:e maskan och fortsätt virka som vanligt. Du har gjort ett tumhål.

Jag virkade 22 varv till mina händer, öka på antalet varv tills de blir lagom stora (eller minska). Slut värmaren med att virka ihop de båda ändarna med sm, klipp av och fäst trådar och vräng sedan värmaren så du får snyggaste sidan ut. Virka sedan runt öppningarna med dubbelt bomullsgarn i matchande färg. Det ger stadga till vantarna.

Jag gillar att ha tummar på mina (går självklart att hoppa över), lägg upp 12 fm runt hålet och virka 3 varv fm, minska med två maskor och virka ytterligare ett varv. (4 varv fm totalt) Avsluta med 1 varv sm, klipp av tråden och fäst alla trådar. Tummen virkas med fördel med dekorationsgarnet i bomull, och virkas då med dubbla trådar.


Lycka till!

Nazismen i Uppsala 1943

I torsdags följde jag med några kära vänner till Uppsala Stadsteater och en provföreställning av "4 dagar i april" . Föreställningen speglar ett stycke okänd  svart och otäck uppsalahistoria om den hemliga nazismen i Uppsala under andra världskriget och kravallerna i G.a Uppsala 1943. Den är mycket sevärd.

                                                          Foto: Uppsala Stadsteater

I kväll är det premiär (18/2). Ett måste att boka in i kalendern. Läs mer och boka era biljetter här:  http://www.uppsalastadsteater.se/forestallningar-2011-2012/4-dagar-i-april/

Samtidigt visar Upplandsmuseet utställningen "Skuggor och ljus" från samma händelser med kravallerna i

G:a Uppsala. Läs om utställningen här:

http://www.upplandsmuseet.se/Sidor/UTSTALLNINGAR/TILLFALLIGA-UTSTALLNINGAR/Skuggor--ljus/

                                                                Foto: Upplandsmuseet

Hur kommer det sig att det varit så tyst om den här otäcka historien? Ett av svaren kan vara att säkerhetspolisens utredning har varit hemligstämplad tills nu? Men det som hände måste ju ha bevittnats av tusentals uppsalabor. Varför har de hållit tyst? Kan det vara av skam eller att det var desinformation som var orsaken? Jag har nämligen aldrig hört talas om den här händelsen.

Nu är det två saker som jag måste göra! Gå till museet och se utställningen, och att fråga mannens gamla moster om hon kommer ihåg händelsen, trots att hon då bara var 13 år. Ni förstår, jag gillar att veta mer om Uppsalas modernare historia, oavsett om den är mörk eller ljus.

Kloka ord av Nalle Puh och andra klokheter

Ibland ramlar man bara över kloka ord som någon sagt och tänker att det här ska jag komma ihåg. Jo tack, men det brukar tyvärr inte gå så bra. Vad var det han sa eller var läste jag det? Och så är det borta! Därför har jag samlat några riktigt bra och tänkvärda citat här så jag hittar dem igen. Och då kan jag ju passa på att dela med mig, för klokheter behöver vi allihop.

Och ibland önskar man att man var lika skön som Nalle Puh...

• Det är att göra en god gärning utan att tänka på att det är en god gärning.
• Om snöret inte håller, utan går av, är det bara att försöka med ett annat snöre.
• Kära Nalle, sa Christoffer Robin, vad jag tycker mycket om dig. Det gör jag med, sa Puh.
• Medan man funderar på vad man ska göra kan man slå sig ner och sjunga en visa.
• Kom inte för sent till det du vill komma i tid till.
• Fastän det är förfärligt gott att äta honung, så finns det ett ögonblick alldeles innan man börjar äta den, som är nästan ännu bättre.
• För att verka avspänd och helt tillfreds kan man gnola tiddeli-pom några gånger på ett vad-ska-vi-göra-nu-då-sätt.
•  Om du alltid säger "vi får se" händer det aldrig någonsin någonting
• Det är verkligen ingen vidare mening med att uppleva intressanta saker som översvämningar, om man inte får vara två om dem. Det är bra mycket trevligare att vara två.
• Om man tänker efter en stund kan det hända att man kommer fram till ett mycket viktigt beslut.
• Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.
• Om en person du talar med inte tycks lyssna, var tålamodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat.
• En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket.
• Det är roligare att prata med någon som inte använder långa, svåra ord, utan korta, lätta ord, som: 'Vad sägs om lite lunch?'
• Du kan inte alltid stanna i din egen hörna av skogen och vänta på att andra ska komma till dig. Du måste gå till dem ibland också.
• Du Puh, vad är det första du tänker när du vaknar på morgonen?" frågade Nasse
  "Jag undrar vad jag får till frukost", sa Puh.
  "Vad tänker du Nasse?"
  "Jag undrar vad det skall hända för något roligt idag", svarade Nasse
  "Mmm", sa Puh tankfullt, "Det är samma sak".
• Gå aldrig inomhus för att sjunga en speciell utomhussång, som måste sjungas i snön.
• Ibland, när jag säger vad jag tänker, märker jag att så tycker jag inte.
• Man kommer ingen vart med ett samtal om den andre personens svans bara nätt och jämnt är inom synhåll under konversationens andra hälft.
• Om du försöker ignorera en knackning på din dörr, skrik då inte 'Nej!' när någon frågar: 'Är det någon hemma?'.
• Om man inte vet var man ska är det ingen idé att skynda sig. Man vet ändå inte när man kommer fram.
• Åar vet att det inte är någon brådska. Tids nog kommer vi fram.
• Underskatta inte värdet av att göra Ingenting, av att bara ströva omkring alldeles ensam, lyssna på allt som man inte kan höra och bara ha det bra.

Källa: Nalle Puh - A.A. Milne





Skynda fynda dina favoritböcker innan Bokrean sätter igång!

Nu har jag handlat böcker som jag länge har önskat mig!

Bokrean startar den 22 februari, men eftersom jag brukar handla mina böcker på nätet hos Bokus, fick jag ett mejl idag om att jag kunde förhandsboka mina reaböcker! Vilken bra service!

Självklart kastade jag mig genast ut i cyberrymden och kollade upp vilka böcker som finns med i årets bokrea, och där fanns de böcker som jag länge hade tänkt köpa, men inte kommit mig för. Härligt!

Det blev två biografier...

...en skönlitterär bok

 ... och två deckare

När jag ändå var på G passade jag på att köpa Fredrik Lindströms nya novellsamling.

Fast den var inte på bokrean.

Inte på bokrean

Skynda er att fynda ni också! Passa på att förboka era favoritböcker där ni brukar köpa dem på nätet, eller hos Bokus. För som sagt den 22 februari startar rean!

Nu väntar många härliga kvällar i sängen med mina favoritböcker just nu! Man ska ha lite tur också!

Från mitt hjärta till alla era hjärtan...

...ha en underbar dag i dag,

och förresten önskar jag att alla era dagar ska vara fina.

Recept-Sydländsk färsrulle-LCHF

LCHF-Sydländsk färsrulle

Se fler recept från GOE på kokaihop.se.

"Änglaflow" och doktor Gudjonsson

Det är onsdag morgon, och pilfinkarna har sin vanliga morgonserenad i vår rosenbuske. De kvittrar för att solen är på väg upp och ljuset återvänder till vår del av världen. Deras kvitter lovar hopp om en god dag.

Mitt "flow" har fortsatt och mitt läkarbesök i måndags var helt underbart. Jag träffade en glad och vänlig men trött hjärnkirurg som opererat hela natten.. Han har blivit en viktig person i mitt liv. Han överläkaren Gudjonsson, som blev min "Gud", han tittar på de nytagna röntgenbilderna och konstaterar med ett leende att min hjärna är vacker. Så fint det låter. En hjärna kan vara vacker! Det är väl inte så vi vanliga oinitierade egentligen tänker om våra hjärnor, men för en hjärnkirurg har det kanske en annan betydelse. Han visade mig röntgenbilderna i ett före och ett efter  perspektiv, och jag kan inte låta bli att hålla med honom. Min hjärna är lika vacker som alla andras hjärnor, och ingenstans finns den minsta tillstymmelse till tumörrest. Det innebär att jag är precis som alla andra igen. Jag är frisk! Jag är inte sjuk i mitt huvud längre! Jag är frisk!

Förstår ni känslan av att veta att allt har gått min väg och att jag snart kan börja leva ett normalt och lyckligt liv igen. Min solskenshistoria får sitt lyckliga slut och så snart krafterna är tillbaka kan jag gå ut i världen och vara som en vanlig människa.

I min logg på Facebook skrev en nyfunnen vän att jag hela tiden har haft ett "änglaflow". Vilket vackert ord! Smaka på det "änglaflow"!

En solskenshistoria eller... tjejen mitt i ett "flow"

En solskenshistoria slutar alltid lyckligt! Och den som befinner sig mitt i ett "flow", dvs ett flöde av omständigheter som går rätt väg för den som befinner sig där mitt i, den har turen med sig vad som än händer.

Kraften i ett "flow" kan man inte påverka, eller kan man det? Är det bara turen som skickar i väg oss utför forsen, eller är det vår inre styrka som hjälper oss att göra de rätta valen? Kanske har vi någon som vakar över oss och skickar in oss på den rätta vägen, den vägen som leder till det som är bra för oss?

Det här är filosofiska tankar som jag inte kan låta bli och tänka. För jag är tjejen mitt i ett "flow". Och mitt liv har blivit en solskenhistoria. Jag hoppas bara att det fortsätter och att det blir ett lyckligt slut. Peppar, peppar...

Ibland kan jag sitta på bussen och känna hur det bubblar i magen av lycka! "Åh, här sitter jag..." kan jag tänka och vet inom mig att jag kunde ha varit svårt sjuk, ja varit på väg mot döden. Men det var något som ville att jag skulle få fortsätta leva och få njuta av livet igen.

Vilka var mina lyckliga omständigheter då? Här ska ni få en beskrivning av mitt "flow":

Under flera år försämras min mentala status. Jag blir orkeslös, passiv och likgiltig för livet omkring mig. Till slut ligger jag hemma i soffan och orkar inte göra någonting. Egentligen låg jag och väntade på döden. Fast det visste jag inte då. Det är här mitt "flow" börjar.

I mitt liv finns en man som jag valt för att han är en snäll och omtänksam person. Eller valde han mig? Han finns där i alla fall vid min sida och han viker inte undan, trots att jag blir konstigare och konstigare. Många har frågat honom hur han står ut att leva med mig och han svarar hövligt att "det är nu hon behöver mig". Tänk om han inte tänkt så, packat sina väskor och dragit? Vad hade hänt då? Jo, förmodligen hade jag legat kvar där i soffan tills det inte fanns någon återvändo. Vem skickade honom till mig?

Han är mycket orolig och kontaktar min husläkare! I maj hade jag fått en ny husläkare. En erfaren och skicklig läkare på många sätt. Hon begriper vad det är för sjukdom jag har, utifrån vad min man berättar om mina symptom och genom magnetröntgen upptäcker de tumören. Hur kommer det sig att jag mitt i min sjukdom byter husläkare? Vem skickade henne till mig?

Operationen går bra och tumören avlägsnas av två oerhört skickliga hjärnkirurger. De lyckas ta bort den trots att den börjat växa runt synnerven och jag får behålla min syn. "Flow" igen! Tänk om de inte hade klarat av det? Men det gjorde de och jag bodde i rätt land och rätt stad och träffade återigen rätt läkare. Tumören var också av det mjukare slaget, vilket gjorde att den inte skadade hjärnan, bara flyttade på den. "Flow" igen.

På sjukhuset, några dagar efter operationen, får jag en obeskrivlig smärta över bröstet. Den håller i någon minut, men försvinner lika snabbt som den kom. "Vad var det där" tänkte jag,"så där har jag aldrig känt förr?" Nu vet jag vad det var. Det var en blodpropp som passerade hjärtat. "Flow" i dubbel bemärkelse, eftersom om proppen hade varit större, hade den stannat i hjärtat och jag hade fått en infarkt. Nu tog den rätt "highway" och hamnade i lungan. Den kunde lika gärna ha tagit "highway" till hjärnan i stället!

Solskenshistorien fortsätter med att jag vinner ett par glasögon, köper en Trisslott och vinner lite på den etc etc. Den största vinsten är trots allt att jag har fått tillbaka mitt liv och jag känner mig enormt tacksam och lycklig! Har jag bara haft tur? Eller...?

På måndag är det efterkontroll igen. Då får jag veta om slutet blir lyckligt eller inte. Måtte jag ha kvar mitt "flow"!


http://uppsala-ginger.blogspot.se/2012/02/anglaflow-och-doktor-gudjonsson.html