 |
Gott Nytt fantastiskt År! |
Det började skakigt! Nyopererad med en hjärna som ville så mycket och en kropp som var för svag och bräcklig för att hänga med, med blodpropp i lungan och Waran i blodet fyllde jag jämt. Vi rymde till en stuga uppe i fjällen. Vem skulle orka fixa en fest? Inte jag i alla fall. Det jag behövde var att vila och att andas den friska luften. Hur är det låten går? " Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen" Det stämmer bra och trots rädslan och paniken över att behöva äta blodförtunnade medicin, överlevde jag den veckan också.
Man blir lite nojig, när man har gått igenom en så stor operation som jag har gjort. Hypokondrisk på något sätt. Rädd för att dö av någon skitsak när man klarat det stora. Och naturligtvis började jag blöda i stugan i snöstormen, när ingen helikopter i världen skulle ha kunnat landa för att plocka upp mig. Tack vare min kurator som lärt mig tänka kognitivt, gjorde jag en analys enligt KBT-modellen och jag överlevde den natten också. Blödningen stannade så småningom upp av sig själv. Och nojan har klingat av så småningom ju längre tiden gått, och hjärnan och kroppen har närmat sig varandra i samstämmighet.
Det är ganska lustigt hur tydligt det var i början att uppleva att själen inte sitter i bröstet. Den sitter i huvudet och är beroende av hjärnans funktioner i pannloben. Och hur kroppen är hjärnans förpackning. Och hur de interagerar med varandra. Tänk er, så fruktansvärt det var i slutet på trettiotalet när någon tog sig rätten att leka Gud genom att lobotomera en annan människa, stjäla deras själ och göra dem helt apatiska.
Efter äventyret i storskogen började jag piggna till även rent fysiskt. Vikten minskade och orken kom tillbaka. Nu ville jag göra roliga saker. Och det har jag gjort. Varit med sönerna och barnbarnen. Så mycket som de orkat med i alla fall. Träffat vänner och träffat vänner och träffat vänner. Gått på bio, konserter och teater. Ätit mig runt sta´ns restauranger och rest och farit runt i Sverige. I april/maj började jag mitt nya jobb och fick många nya fina vänner. Fick mer och mer ansvar och fick vara med och utveckla en ny gren av verksamheten. Och så roligt jag har haft under tiden.
Mannen i mitt liv har roat sett på hur jag har roat mig. Han har inte haft tid att hänga med på allt skoj, men han har snällt kommenterat att han är glad för min skull att jag gör en massa saker eftersom jag har så mycket att ta igen. Är han inte helt fantastisk min Robert? Helt underbart klok och alldeles underbar! Som ni förstår måste det ha varit tufft och frustrerande för honom när jag var sjuk. Han älskar månen och jag skulle vilja plocka ner den och ge den till honom. Om jag bara kunde!
Så hur ska 2013 kunna slå 2012? Vet inte, inte för mig i alla fall, men vi ger det en chans! Kanske det blir det bästa året någonsin i alla fall, eller hur?
En vänlig kram till er alla och ett Gott Nytt fantastisk År!
.png)
