Den långa vägen tillbaka till ett normalt liv, har just börjat. Om allt går bra, tror min kurator, att jag kommer att vara fullt återställd igen framåt sommaren. Just nu blir jag väldigt matt och trött så fort jag gjort något, och måste vila länge efter en ansträngning. Tyvärr klarar jag bara av att göra tre saker per dag, så jag måste planera noga. En av sakerna ska vara motion, som består av en sakta promenad runt kvarteret. Men jag känner att den gör mig gott, och snart kan jag nog utöka den till två kvarter.Oj, vad det verkar långt till sommaren! Först ska jag på återkontroll igen i januari, och min läkare ska se på röntgenbilder, om min hjärna återtagit sin ursprungliga form, och att det förövrigt ser bra ut.
För er som inte har en aning om vad jag skriver om, rekommenderar jag att ni läser om min tuffa resa som jag gjort med min tumör, mitt Meningiom, som fanns i mitt huvud. Det är om inte annat lärorikt.
Vad gjorde tumören med mig?
Röntgenbilderna från min skiktröntgen
Nu först börjar jag känna på riktigt att livet finns inom räckhåll igen. I går fick jag skjuts av min gulliga granne till affären och vi gick där glada omkring som två väninnor och tittade på blommor och god mat, och borstar och hade det riktigt kul. Hur nu borstar kan vara kul? Men i min värld just nu, är man glad även åt små saker. I dag träffade jag under en kort stund mina gamla arbetskamrater, vilket var otroligt roligt. Nog hade jag allt saknat dem mycket, mycket! De är fina och omtänksamma människor. Och såna människor, ska man uppskatta att man känner.
I morgon blir det vilodag, hela dagen!
Nu närmar sig Julen, och den är alltid vacker, med pimpade granar och röda julklappar! Och på torsdag ska jag äta tillsammans med tre av mina bästa väninnor, och skvallra och skratta. Det ser jag jättemycket fram emot. För det är människorna runt omkring en som är livet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar