Vänner och "feel good"

Vänner lyfter upp dig och får dig att må bra.

Det finns ett antal vänner i mitt liv som står mig extra nära. De flesta är av det kvinnliga könet, men det finns även en och annan man som är en riktigt underbar vän.

Vänner är sådana som alltid finns där i bakgrunden och nära vänner vågar man ringa mitt i natten om man skulle behöva hjälp eller stöd. Man behöver inte hålla kontakten hela tiden med en vän, utan man påbörjar sin vänskap, där man sist slutade. Vänner får en att må bra. Vänner är också sådana som man kan vara sig själv med. Inte sådana som man måste imponera på, på det ena eller andra sättet. De är bara bekanta och inget att hålla i handen när det blåser kallt.

Vänner kan också dyka upp från ingenstans och bli ens förtrogna. Borttappade vänner tex dyker upp igen, och de 20 åren som gått sen sist är som bortblåsta. Man bubblar på som vanligt och bestämmer sig för att träffas igen. Innan jag blev sjuk var jag med i ett kvinnligt nätverk som heter Tintomara. (Det ska jag skriva ett eget inlägg om vid ett senare tillfälle.) Nu har jag blivit medlem igen och vid min första träff kände jag en enorm värme och vänskap.

Nu har jag tre väninnor som var mina arbetskamrater sedan tiden när jag jobbade på Upsala Nya Tidning på 80-talet. Tre vänninor som stöttat mig genom min sjukdomsperiod. Som fanns där och ville hjälpa. Tyvärr var jag rätt elak emot dem, och tyckte att de kunde sköta sig själva och ge fanken i att lägga sig i mitt liv. Tror ni att de lät mig vara? Nejdå, de fortsatte att finnas där och tack gode Gud för det. Efteråt bad jag om ursäkt för mitt beteende och fick svaret att visst hade jag varit lite eljest, men de förstod att det var något som var fel. De visste inte bara vad.

För ca två månader sedan fyllde jag jämt. Det var inget som jag önskade, men kroppen blir tyvärr äldre. Bemärkelsedagen firades uppe bland Härjedalsfjällen i en mysig stuga, och något kalas och uppvaktning var det inte fråga om. Mina kusiner, som också är mina fina vänner och bor däruppöver kom förbi och vi åt en god middag på en mysig restaurang.

När jag kom hem igen, kom det blommor, både från här och där, från kära vänner och kära gamla arbetskamrater på Fyrishov. Då kom det också en inbjudan från mina tre vänner från UNT-tiden. De som jag berättat om tidigare här ovanför. De hade köpt biljetter till en komedi på UKK - Uppsala Konsert och Kongress, som hette "Nu är det klippt" med skådespelare som Carina Lidbom,  Janne ”Loffe” Carlsson, Joakim Nätterqivst (Arn) och Sanna Ekman. Middag före och transport från dörr till dörr. Det blev en fantastisk och oförglömlig kväll.

Så vad skulle jag göra utan mina "feel good" vänner? Tack för att ni finns!