Föräldrar är också människor

Pappa läraren

Mamma politikern

En mamma är alltid en mamma och en pappa är alltid en pappa. Att de också är människor, med längtan och drömmar, och med planer för framtiden, det ser man inte som barn, och sorgerna och bekymren döljer de oftast väl för oss. Mina föräldrar var mycket snälla människor, åtminstone som jag kommer i håg det. Min barndom var lycklig, och i mitt minne sken alltid solen.

Min mamma hade ett stort socialt pathos och ömmade för de som hade det svårt i samhället. Speciellt var hon barnens beskyddare, och många barn bodde hemma hos oss under kortare eller längre perioder. Två fina pojkar blev kvar i vår familj och stannade tills de flög ut i vuxenlivet. De känns nu som mina bröder, och jag älskar dem nästan lika mycket, som min enda riktiga bror. Även en tredje pojke stannade hos oss en kortare period i tonåren, och blev en nära vän för livet.

Min pappa han bara fanns där, och jag glömmer aldrig våra stunder när han, läraren skulle lära sin dotter matematik. Det var inte så kul.

Men vilka var de egentligen, människorna bakom mamma- och papparollen? Det var nog inte förrän jag var i 35-40 årsålfern, som jag lärde känna kvinnan bakom min mamma. Eller när jag såg henne på riktigt, för första gången.  Hon var en glad, utåtriktad, snäll och mycket omtyckt person. Hon brann för det hon höll på med och var väldigt aktiv. Mina barn var alltid välkomna på sommarloven och de fick hennes kärlek. Samtidigt var hon en klok kvinna och min förtrogna. När hon gick bort, alldeles för tidigt, blev det väldigt tomt.

Det blev det också för min pappa. Vi var rädda att han skulle sörja ihjäl sig. Det var först då jag lärde känna honom. Då var jag 45 år. Han tyckte om att ha människor runt omkring sig, men när mamma var borta blev det tyst i huset.. Det var då jag upptäckte en man som levt genom sin kvinna, älskat henne  och varit beroende av henne. Lilla pappa.

Om jag hade fått leva om mitt liv, hade jag velat lära känna dem mycket, mycket tidigare. Människorna med sina drömmar, sin längtan, och sina sorger och bekymmer. Nu menar jag inte att jag ska skulle gjort det som barn, men när jag blev vuxen och klarade mig själv. För de var bra människor.

Ni som är unga, titta in bakom rollerna och lär känna människorna bakom era föräldrar tidigare än jag gjorde, för det är roligt att få vara deras vän.