Mannen med de nio liven.

I morgon är det dags att åka hem. Tänk så många människoöden som jag mött. Och tänk så många vänner jag fått. Den som jag aldrig kommer att glömma är han från Småland. Han som med en ängel vid sin sida, lurat döden så många gånger.

Han går stolt omkring med sin MC keps här på avdelningen och nog tyckte jag allt i början att han såg lite tuff ut. Men så en natt när jag var en av de saliga själarna som inte kunde sova började vi prata. Han började berätta om sitt liv och om alla fruktansvärda olyckor han varit med om, där man inte borde ha överlevt.

Han berättade om hur han som 6-åring leker tjuv och polis och blir begravd under en hel jordkällare. Som 16 åring får han en MC som i full kraft kör in i hans rygg, och tre år senare krockar han sin splitter nya MC med en älg och får hela cykeln och passageraren över sig och skrapas ner till skelettet. Han har fortfarande kvar asfalt under huden som ett minne. Det går ett år och den unge och förmodligen vilde mannen kör av vägen i 220 km, vaknar i en bäck och har "bara" brutit båda käkarna. Ängeln var med redan då. Den sista olyckan blev den värsta och då var han säker på att livet var slut. Det var en arbetsplatsolycka, som när han hoppar av ett lastband blir spetsad av ett plattjärn, som krossar bäckenbenet och han är nära att förblöda. Som ni märker skriver jag inte raljerande. Det gör man inte om så allvarliga saker.

För 10 år sedan krossades hans ena hand totalt och fantomsmärtorna är outhärdliga och sitter i hjärnan. det är därför han är här på neurokirurgen. Han griper efter varje halmstrå till försök att hitta en metod för att slippa smärtan. Han har spenderat 700 dygn på sjukhus för hoppet om att man hittar en metod som hjälper honom. 

Han är en fantastisk medmänniska, som med sin klokhet, värme och kärlek stöttar och hjälper andra patienter i sin sorg, oro och rädsla. När jag frågar honom vem som tröstar honom, ler han sitt vänliga leende och säger, att han får så mycket tillbaka av alla andra patienter. Kärlek till dig du fina människa. Måtte de snabbt hitta en metod, så att du slipper din fruktansvärda smärta!

Det här var min sista blog från min vistelse här på Akademisk Sjukhuset avd 85E. I morgon natt sover jag i min egen säng och slipper vara en salig själ. Eller?