I mitt nästa liv, ska jag bli en mjölkko. Det har jag i alla fall sagt till mina barnbarn. När jag är död om hundra år, nåja 20-30 då, har jag sagt till dem att de ska gå fram och klappa de bruna kor de ser, och säga: "-Hej Farmor!" För vem vet? Det kanske är jag? Det gör inte döden så jobbig.
Tänk er att vara ett så snällt djur, som en ko, som går omkring i det Italienska höglandet eller de Österikiska Alperna,och njuter av härligt grönt gräs och formidabel utsikt. Man blir mjölkad om kvällen och slipper alla bekymmer. Träffar tjuren nån gång då och då, och får några kalvar. Låter det inte som ett behagligt liv? Fast risken finns ju förstås att man blir uppäten. Men det är smällar man får ta.
Ja, om man nu tror på pånyttfödelse, förstås? Men man kan ju alltid leka med tanken.
Vet inte om jag kan hålla med dig om det förträffliga i att vara en ko i vår tid. Vår närmaste granne har 150 mjölkkor och det hela liknar en enda stor fabrik med robotar och stordrift. Jag tror du tänker på forna tiders bondgårdar med några kor, höns, en häst och hö som torkar på hässjor i solen och barn som åker hölass... Om jag fick välja så skulle jag nog bli en katt (i mitt eget hem) Nu får vi ju inte välja men tanken på att allt tar slut tycker jag är alldeles för tråkig. Jag vill absolut vara med fler gånger :)
SvaraRadera/Kram
Att bli en katt är säkert ett behagligt liv det också :) Kram
SvaraRadera