tisdag 8 november 2011

Tack, tack, tack, tack!

Då är man äntligen hemma igen! Det känns underbart att allt har gått så bra.
Det känns också underbart att upptäcka vilka fantastiska vänner jag har. Ni har alla stöttat mig med muntra tillrop och hundratals digitala kramar och aldrig någonsin har jag känt mig ensam. Vilken tur jag har, som haft er under min svåra tid. Tack mina älskade vänner, kusiner, bröder och givetvis mina söner, med familjer.

Nu vänder jag blicken framåt och börjar hitta nya utmaningar. Kanske kan jag göra skillnad för någon, som behöver min hjälp. Men först ska jag bli frisk. 
Jag älskar er 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar