Tre varv runt avdelningen med
rullatorn, det blir nog bra. Blir andfådd. Inte mycket kondis här inte. Orken
finns liksom inte. Ok, men det var ett försök i alla fall. På väg till rummet
möter jag en annan salig själ. Varför kan vi inte sova? Medicinerna så klart.
Cortison som speedar upp oss, men är livsviktigt för läkandet.
Jaha, då ligger man i sängen och grannen vaknar igen och är orolig. Jag vill sova, nu, men vet att jag inte kan. Lika bra att ställa in sig på frukosten kl halv sju. Den godaste i världen. Får väl ligga och vänta då, om jag inte tar ett motionspass igen vid fyra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar